10.7.2022 11:50

Blåggarens främsta uppgift är att slå blå dunster i ögonen på läsaren, knut på sig själv, dövörat till och klackarna i taket …

– m.a.o.

 

… och det är en så krävande uppgift att jag nu har en skapande paus och nystartar torsdagen den 1 SEPTEMBER! Under tiden kan du läsa mina ANDETAG-kolumner digitalt i Kyrkpressen.fi var och varannan söndag (3-4 ggr./månad).

Senaste inlägg i ANDETAG-bloggen: 7.8. Nästa inslag: 28.8. Se Kyrkpressen.fi

Här i min blågg kan du, i brist på ännu intressantare litteratur, även läsa utdrag ur min bok UNDER HUDEN ÄR JAG MÅNGA, en nästan sann beskrivning av några människoöden 1875–1945 i min närmaste släkt. Se rubriken VED ovan. (”Ved”; det är det som blir kvar när man sågar ner släktträdet). Den fysiska boken kan beställas på nätet från Opus Liberum, se reklam nedan.
Eller så kan du helt bekymmerslöst ta del av sagan om Tage Tolls tavla. Hela den beklämmande historien finner du under rubriken TAGE TOLL här ovan. Ryktet berättar dessutom att Tage Toll kommer att ”gå igen” när blåggen återuppstår den 1.9.
UPPSTÅNDELSE är något som ivrigt eftersträvas i MAO’S LILLA BLÅ …GG. Nytt liv är det självklara målet, men ibland uppstår i stället ordskred och meningslösa tankeras när blåggaren skevar på orden. När man för varje steg framåt halkar två steg bakåt finns det, som bekant, ingen annat sätt att ta sig framåt än att vända och gå bakåt. Något liknande är det med Upp-och-ner vägen: man strävar uppåt men faller alltför ofta neråt. Och när man är där längst nere är det nån som plötsligt lyfter upp en – undra på att det blir uppståndelse när sånt sker! Det är det BLÅggen handlar om.
3.7.2022 8:50

PRIDE

(fristående fortsättning på blåggtexten ovan)

… nej, Helsingfors är verkligen inte som det var på 50-talet, självklart inte. Skalet, innehållet, smaken – allt har förändrats. Det mesta har blivit bättre och vackrare, delikatare, intressantare, och kulturen blomstrar. Ja, staden har sannerligen utvecklats alldeles enormt mycket sedan min barndoms tider i mitten av förra seklet. Men har jag utvecklats och förändrats i samma riktning, svarar min inre värld på de mängder av impulser som staden i dag utsätter mig för?

Knappast. Jo, här och där plockar jag förstås russin ur kakan, tidvis och bitvis surfar jag på framtidsvågorna, men det mesta passerar mina sinnen utan närmare kontakt och analys. Som 70 plussare undrar jag ofta vart alla tog vägen, varifrån alla obekanta ansikten kommer. Gator och torg och hus är ungefär de samma (åtminstone i city), men aktörerna, koreografen och regissören är för mig helt obekanta. Som en borttappad statist korsar jag scengolvet och undrar vad pjäsen egentligen handlar om.

Men också om jag inte känner teaterpersonalen så dras jag till de fantasieggande dekorbilderna, dräkterna och improvisationerna. I går sökte jag mig själv i ett hav av uppsluppna, färgstarka och framtidsinriktade individer som inte såg ut att bära på ett enda bekymmer under den solstänkta uppsynen. Det var då jag tänkte: Hur ser dessa ungdomar på denna parad när de är 70 plus? Minns de Helsinki Pride 22 som början på något nytt, och hur ser deras Helsingfors ut då, när de är 70 år? Var deras 2022 livets höjdpunkt och går de sen, 2072, omkring i en stad de inte riktigt känner igen och allra minst de som kommer emot dem på gatan. Jag menar – går denna livets cirkusföreställning ständigt i repris, kör man samma program men med olika artister?

Troligen.

Helsinki Pride 2022 arrangerades 27.6.–3.7. med temat Möten / Kohtaamisia. I paraden (Senatstorget – Alexandersgatan– Mannerheimvägen – Södra Esplanaden – Brunnsparken) på lördagen deltog enligt polisens uppgifter ungefär 80.000 människor.
3.7.2022 8:50

Det finns så många Helsingfors som det finns människor – alla har sin egen bild av huvudstaden. Eller bild och bild … Egentligen är det en småryckig film som kör igång under pannloben när tankarna går till staden. Eller film och film … Kanske det mera är ett slags konstnärlig installation där vissa element är nästan statiska medan andra ständigt förändras, förminskas, förstoras, förvrängs. Eller installation och installation … Kanske det mest är fråga om ett skådespel, ett drama, där sujetter kommer och går och scenbilderna aldrig tar slut. Nästan aldrig går det nämligen att se hela staden i ett enda svep, tvärtom är det detaljer och vissa återkommande scener som paraderar i hjärnkontoret. Ja, i själva verket är denna visuella cirkus i ständig rörelse, som en kvarn, som ett hjul.

Speciellt sommartid, när ljuset suddar ut timmar och minuter och dagar och nätter passerar utan nämnvärd åtskillnad, är det som om många scenografier skulle placera sig på varandra. En massa gårdagar lyser igenom och färglägger de motiv som mina ögon idag betraktar. Ibland överfalls jag av känslor som inte står i någon rimlig proportion till det aktuella motivet. Då vet jag att det är preterium som penetrerar tiden, minnen som pockar på uppmärksamhet. Ett slags mental röntgenbild framkallas i mitt inre och skakar om min varelse; jag är här men samtidigt nånstans där, som om olika tider och platser kunde existera samtidigt i min kropp och själ. Och så är det förstås; även jag är ett hologram, svårfångad och mångdimensionell, konkret och efemär på en gång.

Stadens struktur – gator, gränder, torg och stränder – passar mitt psyke och min kropp bättre än skog och åker. Men helst ska det vara en kombination av asfalt och gräs, fasad och vy. Från barndomens stadskärna har jag så småningom flyttat ut mot pensionärens förorter, breddat reviret, vidgat horisonten, en horisont som ständigt förändras och ibland förvånar. Stadens födslovåndor är kroniska men min blick fångar bara stötvis och sporadiskt upp de nya motiven. Och nästan varje gång är förvåningen lika stor; är det här verkligen min stad!

Nej, det är inte min stad jag ser med ögonen. Min stad finns inne i huvudet.

Foto:  Vinejttbilden är tagen i Brunnsparken, den nedre bilden från Stenudden ut över Gammelstadsviken mot Fiskehamnen. Mera om Stenudden bland Veckans foton längst nere i blåggen!
3.7.2022 8:50

Allt nytt vi får lära oss gör vår värld större, vi får ytterligare ett sammanhang att foga till de andra i vår evigt expanderande världsbild.

– Mark Levengood (f. 1964), sverigefinlandssvensk journalist, författare och programledare

 

TEMADAGAR Internationellt International Plastic Bag Free Day, International Drop a Rock Day Storbritannien Thank You Day Tyskland Tag des Ungehorsams, Plastikütenfreien Tag, Bleib-aus-der-Sonne-Tag USA National Chocolate WaferDay, National Compliment Your Mirror Day, National Eat Your Beans Day, National Fried Clam Day, Stay Out of the Sun Day, American Redneck Day

TEMAVECKOR USA Be Nice to Jersey Week, Wildland Firefighter Week of Remembrance, Write a Letter Appreciation Week

TEMAMÅNADER Internationellt World Watercolor Month USA Independent Retailer Month, National Blueberry Month, National Grilling Month, National Picnic Month, National Cell Phone Courtesy Month (m.fl.)

 

Nationaldag Belarus

 

OBS! Spana även in Veckans vrövel på P och Veckans PRIDE-foton längst nere i blåggen!

BLÅggaren svalkar nu hjärnan, laddar batterierna och tar sig en välförtjänt sommarpaus. Under tiden kan man läsa hans Andetag-blogginlägg på Kyrkpressens sidor var och varannan söndag. Nystart här i Mao’s lilla blåa blir det den 1 september. Tack för kommentarer och uppmuntran – de värmer!

3.7.2022 8:50

PRIDEparadens proppfulla persongalleri presenterar pepprat partnerskap, pråligt prydliga parhästar, praktfullt pigmenterade picknickprinsessor PLUS pekar pekfingerfritt på passionerat purpurskimrande pensionärsalternativ.